Torsdag 1 juni hölls prisutdelningen i vårens novelltävling i Solviks restaurang. Medlefors, Edelvik och Solvik bidrog tillsammans med nio utvalda bidrag och segrade gjorde Emma Stenlund Nilsson, Medlefors, med novellen ”Paralysis”. På andra plats kom Natalja Sandovals novell ”En kalv” och tredjepris gick till Doris Ekefjärd och ”Gungstolen”. Priserna var skänkta av Akademibokhandeln i Skellefteå.

Läs novellen här nedan:

Gungstolen 

En utdragen gäspning hördes i mörkret. 
”Jaha du är också vaken.” 
Gungstolen vickade sakta fram och tillbaka. 
Det knäppte till och lysrören i taket blinkade och lyste sedan upp hela lokalen. 
”Jo, sover är ju det enda man gör i det här fönsterlösa rummet” suckade byrån som stod intill. 
”Nej det går inte ens att avgöra om det är dag eller natt, förresten vet du vilken tid på året det är?” undrade gungstolen och knarrade lite. 
”Ingen aning men jag hoppas att vi inte är nära Valborg i alla fall.” 
”Hurså?” undrade gungstolen och stannade upp. 
”Tja jag har ju blivit flyttad från den stora lokalen och ställd här i det mörkaste hörnet. Jag tror att det är den sista anhalten innan man hamnar som ved i majbrasan.” 
”Nej men det ska vi väl ändå inte tro!” 
Gungstolen skakade till så det knakade i medarna. 
Ja du kanske räknas som antik men som jag ser ut så kan jag inte tänka mig att någon skulle vilja ta med em. 
Gungstolen sade ingenting men inte var byrån till sin fördel precis. Någon hade målat den i en blank svart färg som dessutom hade runnit i tjocka rännilar på några ställen. Av de tre lådorna var det två som inte gick att stängda helt och skivan på toppen sedan. Ja inte med bästa vilja i världen kunde man säga att den var snygg eller ens annorlunda. Det skulle nog föreställa marmor men såg faktiskt mer ut som om någon hade kräkts på den. 
”Vad spelar det för roll om man är stark och genuin på insidan när man är så här ful på utsidan? suckade byrån. Ingenstans passar jag längre. 
De suckade båda två. 
”Förresten, du byrån, kan du se några därute? Blir det några kunder i dag?” 
”Nej, de har ställt en noppig grön soffa framför mig så jag ser inte dörröppningen längre.” 
”Hallå där, jag må vara noppig men inte döv” fräste soffan ”förresten ska nog inte du prata om utseende!” ett moln av damm steg ur plymåerna när soffan fnös. 
Byrån fnös också och tänkte stänga den översta lådan med en smäll men den kärvade och rörde sig inte. 
”Hysch” viskade soffan ” det kommer någon.” 
”Jag vet inte om det här kanske är lagret” En kvinna klädd i blommig sommarklänning och med en virkad vit sjal över axlarna, hade stannat till vid dörröppningen och kikade in i rummet. Det blonda håret hängde i en lång fläta efter ryggen. 
En man i jeansjacka och med bakvänd keps på huvudet kikade över hennes axel. 
”Det står ingenstans att man inte får gå in. Vi kollar det kanske är fyndhörnan.” 
De steg in och kikade runt. 
”Åh titta! En gungstol, precis en sådan som fanns hos farfar och farmor. Jag älskade att sitta i hans knä och gunga medan han läste sagor. Jag måste bara provsitta.” 
Hon drog lite i den och den kändes stadig. Försiktigt tog hon plats och lutade sig tillbaka. 
”Haha! Precis samma känsla att man ska ramla baklänges” skrattade hon. 
”Tänk så perfekt det skulle vara att ha den i barnkammaren” hon strök sig över rundningen på magen ”sakta gunga och amma den lille, så rogivande. Kom du måste också prova!” 
De bytte plats och log mot varandra. 
”Den är perfekt” sade han. 
”Visst är den! Ser du något pris?” 
De hjälptes åt att leta efter en prislapp men hittade ingen. 
”Jag går och frågar” mannen trängde sig åter förbi mellan soffan och byrån och försvann. 
Kvinnan slog sig ned igen och började tyst nynna på en vaggvisa och gungstolen njöt av att åter ha någon i famnen. 
Hon nynnade fortfarande när mannen återvände med en ur personalen som bar en penna bakom örat och ett block stack upp ut bröstfickan på den svarta storskjortan. 
”Ja den fina gungstolen ja” konstaterade hon ” de flesta tycker att den tar för stor plats men den är jättefin. 200 kronor kostar den. ” 
”Ja men den tar vi!” sade mannen nöjt. 
Kvinna med flätan pekade bakom mannen. 
”Jag har kikat på byrån bakom dig, den fula svarta.” 
Hon rynkade på näsan åt färgen. 
”Vore inte den bra att ställa intill. Den skulle fungera både som förvaring och avlastningsbord, för blöjor och kläder. När vi målat om den förstås. 
Mannen hukade sig ned framför byrån och försökte öppna lådorna. Den översta gick hyfsat men sedan fick han rucka och lirka för att öppna de övriga två. 
”Man kan ta ett stearinljus och stryka på kanterna, då glider de lättare. För en hundring är den er” 
Kvinnan tog ned pennan från örat och tuggade på den. 
”Vi ska ändå slipa och måla om den så vi kan sandpappra kanterna på lådorna det är lätt fixat. 
Men kolla här! En skatt?” 
Han plockade upp en brun papperspåse från en av lådorna och båda kvinnorna böjde sig fram och tittade nyfiket på när han stack ned handen. 
”Wow! Orginalknopparna! ”jublade kvinnan med flätan. ”De blir ju jättefina, tänk när vi målat den, i ljust vaniljgult kanske eller lindblomsgrönt.” 
Mannen reste sig. ”Finns någon som kan hjälpa mig att bära ut dem på släpen? Vi har bilen precis utanför.” 
Byrån låg på rygg med en mjuk filt under sig och gungstolen stod längst bak på den öppna släpvagnen, fastsurrad med ett rep. 
”Tjo ho!” ropade den när vinden virvlade mellan de svarvade pinnarna i ryggen. 
”Om jag stått på mina ben hade jag nog dansat av glädje” ropade byrån. ”Ljust vaniljgul, tänk så fin jag kommer att bli!” 
Gungstolen kände också för att dansa eller fälla en glädjetår men eftersom den inte kunde göra något av detta så njöt den helt enkelt av färden och fartvinden.